lördag 19 november 2011

Det är vegetariskt också, men det är så gott så det glömmer man av

Det finns en maträtt som har gjort mig så frustrerad så jag har kastat saker i köket och som jag ändå fortsätter laga. Spenat- och svampfyllda canneloni med körsbärstomatsås och mozzarellatäcke. Att få i den där jävla fyllningen i pastarören motsvarar ungefär att få in en elefant i en barnsko, men är man bara tillräckligt envis så lär man sig tillslut tricksen. Plastpåse. Klipp lagom stort hål i hörnet. Spritsa. Hur ni applicerar det på elefanten är lite upp till er själva faktiskt.

Du behöver:
Canneloni
15 skogschampinjoner
Några nävar bladspenat
1,5 paket philadephiaost (om ni väljer lightvarianten kan jag inte garantera resultatet)
En hög riven parmesan (och köp en hel parmesan, inget jävla pulver)
1 mozzarellaboll
500 gram körsbärstomater, gärna såna med kvist
1 gul lök
3-4 vitlöksklyftor
1 röd chili, lagom stark
Balsamvinäger
Olivolja
Färsk rosmarin 
Färsk oregano
Färsk basilika

Börja med att skiva och steka svampen. Salta och peppra ganska kraftigt. Häll över svampen i en bunke och grovhacka spenaten och släng i den också tillsammans med philadephiaosten och nån näve riven parmesan. Gegga ihop tills det får en krämig konsistens, då öser du ner gegget i en plastpåse och pressar ur luften och försluter påsen. 

Finhacka lök och vitlök och stek i en kastrull med rikligt med olivolja tills löken är mjuk och genomskinlig. Ställ kastrullen åt sidan tills du har hackat upp tomaterna. Hacka ganska fint. Ja, det är pilligt, men det kommer vara värt det, jag lovar. I med tomaterna i grytan och koka på låg värme i tjugo minuter eller så tillsammans med litelite honung, finhackad chili, nån klunk balsamvinäger, salt och peppar och tre kvistar finhackad rosmarin. Alltså bladen på rosmarinen, inte den där träiga stammen. Den är äcklig. Släng i lite hackad oregano och basilika när det är typ fem minuter kvar av koktiden. Smaka av! Eftersom körsbärstomater smakar som tomater ska smaka så blir såsen ganska söt. Bryt av med lite pressad citron för att ge såsen lite syra om du tycker att det behövs.

Ställ cannelonin på högkant, klipp ett hål i plastpåsen med geggan och spritsa i fyllning i rören. Lägg röret i en ugnsform smord med olja. Upprepa tills gegget är slut eller ugnsformen full. Häll tomatsåsen över rören som ett täcke och riv över mozzarellan. Gratinera i ugn på 200 grader i 30 minuter. Låt pastan vila 5-10 minuter innan du serverar för att den ska hinna suga upp såsen ordentligt.

Servera med en sallad på ruccola, rödlök och avokado. Beskheten i ruccolan kompletterar sötman i maten, så strunta inte i den. Det andra kan ni göra lite som ni vill med.

Ett Sangiovese från norra Italien är inte ett dumt val till, om ni liksom jag är ganska förtjusta i att dricka vin till maten.

9 kommentarer:

k sa...

det låter fantastiskt gott! jag får också alltid svettattacker av cannelonirören så jag har löst det med att använda färska lasagneplattor istället. tips?

Linn sa...

Vad kul att det låter gott. Det är det faktiskt också om jag får säga det själv. Heh.

Och ja, färska plattor är ju lättare, men jag tål inte ägg och är därför bannad från allt som heter färsk pasta. Men undrar också om färsk pasta suger upp såsen lika bra som torkad? Frågar åt övriga världen som inte är mathandikappade alltså.

Omomigen sa...

Det var mycket, mycket gott. /ögonvittnet.

Anonym sa...

En fråga från en person som trots total okunskap i matlagning ska försöka mig på detta recept: skogsschampinjon, vad exakt är det? Är det vanliga hederliga champisar som säljs på Ica?

Tack för inspiration!

Linn sa...

Skogschampinjon ser ut som vanliga champinjoner fast dom är bruna. Både vanliga och skogs säljs på Ica vanligtvis. Skogschampinjoner smakar lite mer svamp än vanliga, men bägge funkar så du kan gott köpa vanliga här.

Lycka till!

Och du, man blir förbannad på pastarörshelvetena men det är värt det.

Anonym sa...

Shit vad gott!!! Pastarören var trixigt och jag kom på mig själv att dra en riktig ramsa av fula ord. Men maten alltså, vilken grym succé! Känner mig sjukt nöjd och kollegorna impade.

Honey sa...

Det var grymt gott, verkligen! Fyllningen av rören löstes med hjälp av en sprits med stort munstycke. Blev faktiskt busenkelt.

Linn sa...

Ja, om man har en sprits hemma så är det nemas problemas. Jag har inte det eftersom jag är efterbliven när det kommer till bakverk, men det kanske är värt att skaffa enkom för den här rätten? Och kul att du tyckte om det!

Honey sa...

Äh, det funkar nog nästan lika bra med uppklippt plastpåse. Jag råkade ha en sprits hemma bara och har exceptionellt lite tålamod när jag är hungrig så hade det blivit lite fel hade jag förmodligen dekorerat väggarna med fyllningen istället :)