Man tager vad man haver och ändå blir det gott

När matinspirationen ba bwöööööl kan man ibland (iallafall om man har handlat relativt nyss) öppna kylskåpet och få en uppenbarelse. Salamin dansar framför ögonen på en och löken klappar takten. Mja, eller kanske inte riktigt så. Kanske lite mer oj idag går grädden ut och spenaten ser hemskt ledsen ut och snart börjar parmesanskrutten att mögla. Oavsett hur kylskåpssituationen ser ut så är det iallafall himla enkelt att under pastakoktiden slänga ihop en sås på sånt som annars hade åkt i soporna.

Du behöver:
100 gram picksalami
1 lök (jag hade röd, det funkade fint)
Några nävar bladspenat
En näve körsbärstomater
Ett halvt broccolihuvud
25 gram gorgonzola
1 dl grädde
2 msk creme fraiche
Några skedar pastavatten
Salt/Peppar/Chili
Parmesan


Pasta

Sätt på pastavatten och salta. Minst en matsked salt, okej? (Paketet har bara SÅ_FEL.) Finhacka salamin och löken och dra kniven genom bladspenaten ett par gånger. Stek lök och salami i olja och släng i spenat och broccoli när löken är genomskinlig och mjuk. Häll i grädde, creme fraiche och kludda ner gorgonzolan i bitar. Rör om och häll på lite pastavatten för att dryga ut såsen och låta stärkelsen göra så den tjocknar lite. Salta, peppra och ha i lite lite chili för värmens skull. Dela tomaterna och släng i dom också.

När pastan är klar häller du av vattnet och blandar ihop alltihop. Servera med en stor hög parmesan. Och som vanligt skjuter jag er om ni använder färdigriven.

Lättlagad lördagschili

Jag gillar inte matlagning som är krånglig. Jag vill inte pilla på tvåhundrafemtio ingredienser, använda fem maskiner och i slutändan få ut nånting som alltid är nån form av kräm. Chili är en typisk rätt som jag i mitt huvud har gjort till en askrånglig rätt att laga med massa steg i, men jag måste erkänna att jag hade fel. Det är faktiskt rätt straight forward. Och ja, en "riktig" chili ska inte innehålla lök eller tomater men det ignorerade jag. Och normala människor har förmodligen i koriander, men det tycker jag är äckligt så det hade inte jag. Ni gör som ni vill.

Du behöver:
1,5 kilo högrev
1 gul lök
3 stora vitlöksklyftor
6-8 chilis; habanero, jalapeño, piri piri, what have you. Jag köpte sån där mixlåda på Ica.
Chiliflagor (jag använde Santa Marias Chili Explosion på kvarn)
1 burk goda krossade tomater 
3-4 selleristjälkar (alltså inte hela selleris)
1 mellanmörk öl
1/2 tomatburk vatten
Några matskedar oxfond (gör egen eller köp ekologisk)
1/2-1 msk spiskummin
1 msk tomatpuré
2 msk balsamvinäger
2 rutor mörk choklad 70% kakao
Några duttar torkad oregano
1 tsk honung 

3 dl gräddfil
Några avokados
Lime
Sallad of your choice


Skär köttet i grova kuber. Finhacka chilin, vitlöken och löken. Hacka sellerin i rätt små bitar. Ju fler kärnor och sånt där vitt du lämnar i chilin desto mer hetta. Ta fram en jättestor järngryta och bryn köttet runt om. Du får förmodligen göra det i omgångar. Lägg över köttet i nån bytta och fräs lök/chili/vitlök. När löken är genomskinlig kan du ha i spiskummin och tomatpuré och fräsa fram lite smak där också. Eh, det här steget gör att köket för en stund känns lite som att bli sprejad i nyllet med pepparspray. Det går över.

I med köttet, sellerin, de krossade tomaterna, ölen och så mycket vatten som behövs för att precis täcka köttet. Häll i oxfond, balsamvinäger, honung och oreganon och bryt i chokladen. Salta lite lätt också. Nu ska det småkoka 2-3 timmar. Ta bort skummet med en sked lite då och då. Smaka av under tiden så du känner hur smakerna ändras. Jag fick dutta i lite extra vinäger och portionera ut lite chili under tiden för att få en bra balans.

Det är klart när köttet faller sönder när man trycker på det.

Vi käkade chilin med nybakat bröd, guacamole och en sallad. Och gräddfil! Och riven ost! Och en limeklyfta!

ps. Pilla dig INTE i ögonen/näsan under de närmsta 24 timmarna ds.
 
 

Att leka masterchef en helt vanlig tisdag

Vissa har massor med pengar, andra har massor med saker och jag, jag har massor med urfina kompisar som kommer på middag med mottot jag tar med ingredienser, du lagar. Så om dörrklockan ringer och jag är efterjobbethungrig slash nyfiken så kan det hända att jag slänger mig över matkassen kanske lite mer än vad jag slänger mig över mina vänner. Men hey, mat är tröst osv. Iallafall om det slutar med en pasta med oxfilé och kantareller med ångkokt broccoli och ungefär en jättehög med riven parmesan.

Du behöver:
250 gram (två medelskivor) ekologisk oxfilé
200 gram (några nävar) kantareller (min kompis köpte Finnerödja ekologiska, dom dög gott)
En gul lök
En vitlöksklyfta
3 dl ekologisk grädde (all grädde med mindre än 40% fett innehåller tillsatser, kolla själv)
Parmesan
Färsk timjan
Smör
Salt och peppar
Kort pasta (vi använde Ica Selection Pennoni, MYCKET god)
Färsk broccoli


Sätt på en stor kastrull pastavatten. Skär oxfilén i kanske halvcentimeter breda skivor. Hacka lök och vitlök. Bryn köttet snabbt i smör på hög värme med lite salt och peppar och lägg över i en skål så fort det har fått lite färg. Vi pratar kanske nån minut eller så; du vill inte köpa oxfilé och steka sönder den. Lägg över köttet i en skål och släng i svampen i stekpannan. Sänk värmen lite och stek tills svampen inte vattnar längre, då kan du lägga i lök och vitlök. Häll på grädden när löken är genomskinlig och mjuk och låt det koka på låg värme tills pastan är klar. Salta, peppra och ha i valfri mängd parmesan. Och med valfri menar jag inte måttlig. Köttet kan du lägga tillbaka igen precis i slutet. Glöm inte att hälla i köttsaften också.

När det är några minuter kvar på pastan så slänger du över ett durkslag i stål över kastrullen och delar i broccolin. Täck med ett lock och ta bort durkslaget när broccolin är djupgrön och fortfarande har lite schvung.

Blanda sås och pasta i kastrull och släng i lite blad från timjan. (Ge fan i stjälkarna, dom är äckliga.)

Servera med ännu mer parmesan, en kruka timjan och ett jävligt gött rött vin. Vi drack Shiraz.

(Och ja, den här bloggen handlar mest om kantareller och kött och grädde. So? Det är gott.)

För livet blir bättre med bacon och ost

Mnååååh! Vad är jag sugen på?! Jag ooooorkar inteee! är ungefär min känsla varannan dag. Nu säger jag inte att ni ska laga det här varje dag, och om ni gör det tar jag inte ansvar för att ni eventuellt rullar fram efter några månader, men dagar när det är synd om en så finns det faktiskt få saker som är så tröstande som salt bacon och krämig ost som knullar med lite pasta. Eller vad säger jag? Älskar med pastan menar jag ju.

Du behöver:
2 paket ekologiskt bacon
1 gul lök
1 stor eller 2 små vitlöksklyftor
1/2 pkt philadelphiaost
50-75 g blåmögelost
Parmesan (jag skjuter er om ni använder färdigriven)
2-3 dl grädde
8-10 körsbärstomater
2-3 dl frysta ärter
Salt och svartpeppar

Jag föredrar kort pasta, men whatever works för er. Obs ej färsk pga suger ej upp sås på samma sätt.

Sätt på saltat pastavatten. Finhacka lök och vitlök och hacka baconet. Stek bacon och släng i löken när det har blivit lagom knaprigt. Häll på grädden när löken är genomskinlig och låt koka upp. I med philadelphiaost, smulad mögelost och nån näve färskriven parmesan och sänk värmen. Salta och ha i rikligt med svartpeppar. Dela tomaterna i halvor och kvartar (ja, blanda lite.) och släng i. När pastan har nån minut kvar så häller ni i ärterna. Det äckligaste som finns är överkokta ärter.

Blanda pastan och såsen och låt lite av pastavattnet följa med ner i grytan. Servera rykande varmt med en parmesanklump och ett rivjärn så alla kan götta ner sig extra precis innan de stoppar gaffeln i munnen.

Det är vegetariskt också, men det är så gott så det glömmer man av

Det finns en maträtt som har gjort mig så frustrerad så jag har kastat saker i köket och som jag ändå fortsätter laga. Spenat- och svampfyllda canneloni med körsbärstomatsås och mozzarellatäcke. Att få i den där jävla fyllningen i pastarören motsvarar ungefär att få in en elefant i en barnsko, men är man bara tillräckligt envis så lär man sig tillslut tricksen. Plastpåse. Klipp lagom stort hål i hörnet. Spritsa. Hur ni applicerar det på elefanten är lite upp till er själva faktiskt.

Du behöver:

Canneloni

15 skogschampinjoner

Några nävar bladspenat

1,5 paket philadephiaost (om ni väljer lightvarianten kan jag inte garantera resultatet)

En hög riven parmesan (och köp en hel parmesan, inget jävla pulver)

1 mozzarellaboll

500 gram körsbärstomater, gärna såna med kvist

1 gul lök

3-4 vitlöksklyftor

1 röd chili, lagom stark

Balsamvinäger

Olivolja

Färsk rosmarin 

Färsk oregano

Färsk basilika

Börja med att skiva och steka svampen. Salta och peppra ganska kraftigt. Häll över svampen i en bunke och grovhacka spenaten och släng i den också tillsammans med philadephiaosten och nån näve riven parmesan. Gegga ihop tills det får en krämig konsistens, då öser du ner gegget i en plastpåse och pressar ur luften och försluter påsen. 

Finhacka lök och vitlök och stek i en kastrull med rikligt med olivolja tills löken är mjuk och genomskinlig. Ställ kastrullen åt sidan tills du har hackat upp tomaterna. Hacka ganska fint. Ja, det är pilligt, men det kommer vara värt det, jag lovar. I med tomaterna i grytan och koka på låg värme i tjugo minuter eller så tillsammans med litelite honung, finhackad chili, nån klunk balsamvinäger, salt och peppar och tre kvistar finhackad rosmarin. Alltså bladen på rosmarinen, inte den där träiga stammen. Den är äcklig. Släng i lite hackad oregano och basilika när det är typ fem minuter kvar av koktiden. Smaka av! Eftersom körsbärstomater smakar som tomater ska smaka så blir såsen ganska söt. Bryt av med lite pressad citron för att ge såsen lite syra om du tycker att det behövs.

Ställ cannelonin på högkant, klipp ett hål i plastpåsen med geggan och spritsa i fyllning i rören. Lägg röret i en ugnsform smord med olja. Upprepa tills gegget är slut eller ugnsformen full. Häll tomatsåsen över rören som ett täcke och riv över mozzarellan. Gratinera i ugn på 200 grader i 30 minuter. Låt pastan vila 5-10 minuter innan du serverar för att den ska hinna suga upp såsen ordentligt.

Servera med en sallad på ruccola, rödlök och avokado. Beskheten i ruccolan kompletterar sötman i maten, så strunta inte i den. Det andra kan ni göra lite som ni vill med.

Ett Sangiovese från norra Italien är inte ett dumt val till, om ni liksom jag är ganska förtjusta i att dricka vin till maten.

1938 ringde och ville ha sin mat tillbaka

Man har dejt, ni vet. Man vill imponera; laga nåt som är speciellt, men inte speciellt nog för att vara överansträngt och stelt. Inte potatisgratäng och en köttbit, inte skagentoast och definitivt inte nåt jävla nedkok på kalvrevben och ihopbundna tallbarr som i slutändan kallas för nåt med "skum". Man tar fram sin inre ursvensk och ba vi ska käka stekt fläsk med löksås och kokt potatis. Och hör sen! (Gör man rätt får man ligga. Just sayin'.)

Du behöver:

150 g roslagsgris per person i form av rimmat sidfläsk i hel bit. (Ni kan köpa vanligt stekfläsk, men det är inte alls samma sak/smak.)

1 gul lök

1 röd lök

1 charlottenlök

3 dl grädde 

Liten och fast potatis, koka med skalet på

5-6 morötter

250 gram lingon

2-3 msk råsocker

Smör

Lite soja

Salt och peppar

Börja med att skära fläsket i så tunna skivor du kan. Hellre hela skivor som är lite tjockare än tunna som inte håller ihop, du ska ändå banka ut dom sen. Ta fram plastfolie och lägg en skiva i och vik plast över. Banka ut köttet tills det är lagom tunt. Jag använde min mortel, men det funkar säkert utmärkt med en kavel också. Upprepa med samtliga skivor.

Finhacka all lök.

Tvätta potatisen och lägg i rikligt saltat vatten och sätt på plattan. Skala morötterna, slanta dom snett och släng i en annan kastrull med vatten och en nypa socker (farmortricks). Vänta med morötterna tills det är cirka fem minuter kvar på potatisen för bästa konsistens.

Sätt ugnen på 150 grader och börja stek fläsket. Eftersom det är är riktigt kött så kommer du behöva ha lite olja/smör i pannan för att det inte ska bränna fast. Dessutom krymper knappt köttet nånting. Stek tills du är nöjd med färgen/knaprigheten och släng sen in köttet i en form i ugnen.

Stek löken mjuk och glansig i stekfettet från fläsket. Häll på nästan all grädde, salta och peppra och ha i yttepyttelite soja för färgens skull. Vi vill inte att såsen ska smaka soja. Låt puttra tills allt annat är klart. Smaka givetvis av med salt/grädde under tiden.

Häll i lingonen i en liten kastrull och i med sockret också. Värm så bären tinar och sockret smälter. 

Servera på mormors porslin. Närå, men drick en god öl till vettja.

Mmm...lasagne